Jag tror inte jag behöver tillägga så mycket mer...

Jag tror inte jag behöver tillägga så mycket mer...

+1

Det blev lite fel när jag kopierade egen text, så ha överseende! Orkar inte ändra..

 

Jag vill gärna delge lite av min egna
erfarenheter angående utfodring och det är inte säkert det ser ut
så här överallt!

 

 

 

Börjar med detta!

 

 

 

För ca 7-8 år sedan följde jag
spåren i snön av en mindre grupp grisar in i en mindre
granplantering. Gick runt och fann inga utspår! Berättade det för
markägaren där jag jagade och han i sin tur gick runt planteringen
varje dag i drygt en vecka utan att finna några utspår.. Bara någon
dag efter ringer han mig och berättar att de hade gett sig ut från
planteringen.

 

Vid tillfället var det riktigt kallt,
med en hel del snö och det var inte förrän temperaturen steg, de
gav sig iväg!

 

Jag tyckte det hela var besynnerligt
och märkligt, men tog ingen vidare notis om händelsen.

 

 

 

Kommer tillbaka till detta snart
igen...

 

 

 

Vi hade ett par tuffa vintrar för ett
par år sedan och då visste jag om ett par större utfodringsplatser
och där följde jag aktiviteten den sista svåra vintern. Jag tror
det bara var ett grisspår jag såg under flera veckors tid, men där
var stor aktivitet av älg och rådjur. Hjort finns här inte!

 

Jag tyckte det var konstigt att
grisarna inte var vid utfodringen, men kom då att tänka på
grisarna i planteringen som hade stannat upp! Såg genast ett samband
att oviljan hos grisarna att röra sig och göra av med för mycket
energi, nästan stoppas helt när det är riktigt kallt och snö. Har
de en längre sträcka till utfodringen/åtlar går de inte dit,
oavsett hur hungriga de än är. De förlitar sig mer på sitt
fettlager och försöker härda ut där de är!

 

Så fort det blir väderomslag och
helst plusgrader, ökar deras aktivitet igen! Nu tog det alldeles för
lång tid och vintern var lång och svår för dem. Flera dukade
under, men hade kunnat få hjälp om de inte var så förbaskat
envisa!

 

 

 

Första svåra vintern var inte
katastrofal och det var den andra vintern efter, som gjorde att
säkert 40-50% av grisarna dukade under.

 

Med åtelkamerornas hjälp följde jag
populationen och efter den första vintern hade jag runt 70 grisar på
åtlarna under en tvåveckors period. Efter den andra vintern bara ca
25 grisar under en längre tid! Fortfarande är här mycket mindre
med gris och jag ser ingen ökning i sikte än på ett par år! Nu
har det även tillkommit en hel del åtlar i området och där vet
jag att jakttrycket är hårt och det spelar så klart stor roll hur
det kommer att se ut här framöver..

 

 

Kan styrka detta, ser här att dom spar energi och ligger lågt i kyla. Det är många grader varmare inne i tätningen än utanför. kan kosta mer att gå till åtel än att vänta.

Då kan man med andra ord vid större väderomslag vänta sig att det kommer gris på åteln? Samt att det är lättare för hunden att hitta gris vid plusgrader än vid minusgrader om man inte vet vart daglegan är? Har jag uppfattat det rätt?

Vid väderomslag är det nästan alltid gris framme. Speciellt när det slår om till sämre. När vädret är så dåligt att jägarna säger att det inte finns vilt framme, då kommer grisen Har skjutit många grisar med snöstorm i ansiktet.

Men en följdeffekt är att dom som vill stödutfodra har inget att utfodra. Om man inte kan mata direkt ur handen När vädret slår om och dom kommer fram så är de klenaste redan väck.

Bästa åteljakten under en vinter med snö, är när det går från minusgrader till plusgrader! Kommer det då regn, eller snöblandat regn är det perfekta förhållanden!

 

Säger det åter... Det är hur lätt som helst att decimera vildsvinen, med kunskap om åteljakt - och grisarnas beteenden! I en förvaltning MÅSTE åteljakten inräknas som en stor faktor!!

Bästa åteljakten under en vinter med snö, är när det går från minusgrader till plusgrader! Kommer det då regn, eller snöblandat regn är det perfekta förhållanden!

 

Säger det åter... Det är hur lätt som helst att decimera vildsvinen, med kunskap om åteljakt - och grisarnas beteenden! I en förvaltning MÅSTE åteljakten inräknas som en stor faktor!!

Tekniskt så är det lätt, bara att skjuta. Men för att minska dom måste du först skjuta bort hela tillökningen och sen resten av dom. Och dom brukar inte stå kvar så länge

Nej, inte på en gång, men de andra kommer tillbaka inom 14 dagar! Nu är jag inte för en utrotning och anser att grisarna ger oss spännande jakter och gott kött! Jag jagar dels på egen mark och andra upplåtna marker där jag och markägarna delar på köttet! En bra uppgörelse, men det är jag som får hem mest kött, när markägarna inte vill ha mer...

Säljer överskottet som betalar resor och foder...

 

Nu vet jag inte varför du tar upp "resten av dem"..? Kapitalet rör jag aldrig! Varför skulle jag göra det?

Detta började som en väldigt bra tråd...

Nej, inte på en gång, men de andra kommer tillbaka inom 14 dagar! Nu är jag inte för en utrotning och anser att grisarna ger oss spännande jakter och gott kött! Jag jagar dels på egen mark och andra upplåtna marker där jag och markägarna delar på köttet! En bra uppgörelse, men det är jag som får hem mest kött, när markägarna inte vill ha mer...

Säljer överskottet som betalar resor och foder...

 

Nu vet jag inte varför du tar upp "resten av dem"..? Kapitalet rör jag aldrig! Varför skulle jag göra det?

Poängterar att det inte är så lätt som vissa vill ha det till. Man kan tömma en foderplats på grisar men dom är inte döda. Bara flyttat sig. Men klart så kan avskjutningen på foderplatser i skogen decimera stammen mer än åtel på jordbruksmark, om man inte följer efter dom in i skogen.

Av det följer att bönder som skyddar sin gröda kan aldrig utrota dom. Inte utan att jägarna i skogen skjuter resten.

Har skrivit det förut, skriver igen har inget emot grisar. Men dom jag skjuter i gröda är fler än jag och jordbrukarna kan äta. Och minns, skogen är full av grisar som vi inte skjuter på. Endast nån enstaka gång om året orkar lagen ha stor jakt. Och det dom fäller är en bråkdel av vad som siktas.

Utrotning kan endast ske om alla inblandade går in för det. En ensam bonde kan inte, en ensam åteljägare kan inte.

Om man skulle försöka gå tillbaka till själva ämnet vildsvinsförvaltning..

1. Stödutfodring på vinterhalvåret, vad fodrar ni med, vilka mängder och vart?

2. Hur fungerar samarbetet med bönder om ni har mark som angränsar till jordbruk, oavsett om bonden är den ni arrenderar jakten av eller inte, påtryckningar, åtgärder osv?

3. Hur ser ni på vildsvinens reproduktionstakt kontra antal fällda vildsvin?

4. Om ni ser 10-20 år framåt i tiden, hur tror ni att förvaltningen ändrat sig, hurpass stor stam kommer vi ha i Sverige och hur har jakten anpassat sig?

Poängterar att det inte är så lätt som vissa vill ha det till. Man kan tömma en foderplats på grisar men dom är inte döda. Bara flyttat sig. Men klart så kan avskjutningen på foderplatser i skogen decimera stammen mer än åtel på jordbruksmark, om man inte följer efter dom in i skogen.

Av det följer att bönder som skyddar sin gröda kan aldrig utrota dom. Inte utan att jägarna i skogen skjuter resten.

Har skrivit det förut, skriver igen har inget emot grisar. Men dom jag skjuter i gröda är fler än jag och jordbrukarna kan äta. Och minns, skogen är full av grisar som vi inte skjuter på. Endast nån enstaka gång om året orkar lagen ha stor jakt. Och det dom fäller är en bråkdel av vad som siktas.

Utrotning kan endast ske om alla inblandade går in för det. En ensam bonde kan inte, en ensam åteljägare kan inte.

 

Avskjutning på foderplatser... Tömma en foderplats... Har jag inte ens hört talas om! Finns det någon vettig människa som bedriver jakt där?  Visst är det hur lätt som helst att decimera grisarna på åtel och den kunskapen är inte svår att förmedla! Övriga grisar flyttar självklart, men det bara kortvarigt!

Varför skjuter du inga grisar i skogen?  Det är där de förökar sig och hittar skydd! Tycker du att alla grisar skall skjutas i grödor? I så fall har du ett sjukt synsätt och du vet överhuvudtaget inget om vildsvinen!!

Skjuter vi inte gris i alla biotoper, får vi så mycket gris att det hela blir övermäktigt!

 

Tråden handlar om förvaltning och inte snedvridna tankesätt på hur vi bäst går tillväga för att bli av med dem..

Avskjutning på foderplatser... Tömma en foderplats... Har jag inte ens hört talas om! Finns det någon vettig människa som bedriver jakt där?  Visst är det hur lätt som helst att decimera grisarna på åtel och den kunskapen är inte svår att förmedla! Övriga grisar flyttar självklart, men det bara kortvarigt!

Varför skjuter du inga grisar i skogen?  Det är där de förökar sig och hittar skydd! Tycker du att alla grisar skall skjutas i grödor? I så fall har du ett sjukt synsätt och du vet överhuvudtaget inget om vildsvinen!!

Skjuter vi inte gris i alla biotoper, får vi så mycket gris att det hela blir övermäktigt!

 

Tråden handlar om förvaltning och inte snedvridna tankesätt på hur vi bäst går tillväga för att bli av med dem..

Tja, rätt ofta så tycker jag att många menar på att andra skjuter för mycket. Så nog verkar det som andra hela tiden vet om andra som skjuter för mycket

 

Jag skyddsjagar endast, drevjakten överlåter jag åt dom som tycker om sånt. Nöjesjakt, var länge sen jakt var ett nöje.

Bra, då vet jag var du står i frågan! Jag är tacksam om du håller ditt "kunnande" på den nivån du klarar av...!

 

Jag har inget mer att tillägga... Åter till förvaltningen! 

Tack Walne - vi vet var du står i frågan. Kan du låta oss övriga diskutera ämnet nu utan att reta upp ännu fler? 

 

 

Om man skulle försöka gå tillbaka till själva ämnet vildsvinsförvaltning..

1. Stödutfodring på vinterhalvåret, vad fodrar ni med, vilka mängder och vart?

 

Under sommaren kör jag med majs från spridarna. några sekunder ett par gånger mer natt så att där finns något till grisarna. under den perioden då de bökar som mest försöker jag lägga ut fisk med mycket gott resultat. bökningarna har oftast mer eller mindre upphört då. Under höst och vinter lägger vi även ut sockerbetor på vissa ställen.

2. Hur fungerar samarbetet med bönder om ni har mark som angränsar till jordbruk, oavsett om bonden är den ni arrenderar jakten av eller inte, påtryckningar, åtgärder osv?

 

Jag har inga marker i direkt anslutning till några jordbruk. I ena älgskötselområdet finns några brukare i utkanten som vi försöker få igång dialog med men tyvärr är framgången uteblivit. Det hade varit önskvärt att få igång dialogen med dessa.

3. Hur ser ni på vildsvinens reproduktionstakt kontra antal fällda vildsvin?

 

Vi gör en bedömning av stammen på marken och försöker sätta upp avskjutningsmål för jaktåret efter detta. Bedömer vi stammen som för stark skjuter vi av mer och bedömer vi stammen som svag skjuter vi av färre. Avskjutningen riktas alltid primärt mot årsgris, fjolingar och galtar. Större hondjur sparar vi precis som vi gör vid all annan viltförvaltning. Under 2010/2011 då vi hade extremt kalla vintrar fick vi dra ner avskjutningen avsevärt från tidigare år. Om vi inte skjuter av tillräckligt antal under drevjakterna är vårt mål att göra uttaget genom åteljakt på våren istället.

4. Om ni ser 10-20 år framåt i tiden, hur tror ni att förvaltningen ändrat sig, hurpass stor stam kommer vi ha i Sverige och hur har jakten anpassat sig?

 

Min gissning är att grisarna kommer att minska i antal generellt och på vissa håll skjutas bort totalt. Vi kommer dock fortsatt ha en god stam på många håll i södra

Sverige. Som flera varit inne på går det väldigt fort att skjuta bort en stam men också relativt fort att återbygga den genom rätt insatser.

 

Tack för att du försöker ta tillbaka tråden till sitt ursprung! 

Tack för bra och genomtänkta svar! Låter som ni har en vettig syn på viltet, iaf från mina personliga åsikter!

Dock har jag en följdfråga, du sa att ni lägger ut fisk för att minska bök, men ni hade ju inte marker nära lantbruk, var är det ni försöker hindra att de bökar upp någonstans? I skogen?

Tycker personligen att vildsvinens bökande i skog borde gagna markerna då de agerar jordfräsar och vänder ner material som förmultnar och gör marken mer näringsrik.

1.  Jag stödutfodrar inte grisarna. Ser ingen anledning och det har även bevisats att det gör marginell skillnad mot skador på lantbruket! 

 

2.  Ren skogsmark, så vi har inga problem! Däremot så har vi suddat ut fastighetsgränser om grisen efter skott går in på grannens mark. 

 

3. Beror på var vi jagar.. Här har reproduktionen minskat, tack vare att här är mindre med gris! Svåra vintrar är mer förödande än ett hårdare jakttryck.. Åteljakten står för 95% av jakten!

 

4.  Jag kan likna det med en berg och dalbana i flera år till om vi inte får till en vettig förvaltning! 20 år framåt.. Ja, det är oerhört svårt att säga något om! Tuffa vintrar kan ödelägga en grispopulation i många år! Åteljakten är fortfarande den jaktformen som är effektivast. Lägg väl märke till enkelheten att fälla gris och vi är lite lata till mans.. Nya jägare börjar med denna jaktformen!

Vi har fler hundraser till gris än idag.. Nivernais kommer på bred front!

Men om en hård vinter slår hårt mot stammen, varför stödutfodrar ni inte grisarna för att hjälpa dom på traven? Eller har ni ett såpass gott bestånd att naturligt bortfall under en hård vinter inte ställer till det förmycket? Stödutfodrar du annat vilt under vintern och vad är skillnaden mellan det viltet och vildsvin? Läser i många dagböcker här på forumet att utfodra rådjur, dov osv är mer eller mindre standard.

Åteljakt är en simpel jaktform, jag är nyutexaminerad sen i somras, jag är betydligt tryggare med att ge mig ut på en åtel än på en drevjakt just nu haha, man får gott om tid på sig att sikta och avväga skott! Men jag ser framemot den dagen jag kan få jaga vildsvin med tex ställande hund eller på drev helt klart

Men om en hård vinter slår hårt mot stammen, varför stödutfodrar ni inte grisarna för att hjälpa dom på traven? Eller har ni ett såpass gott bestånd att naturligt bortfall under en hård vinter inte ställer till det förmycket? Stödutfodrar du annat vilt under vintern och vad är skillnaden mellan det viltet och vildsvin? Läser i många dagböcker här på forumet att utfodra rådjur, dov osv är mer eller mindre standard.

Åteljakt är en simpel jaktform, jag är nyutexaminerad sen i somras, jag är betydligt tryggare med att ge mig ut på en åtel än på en drevjakt just nu haha, man får gott om tid på sig att sikta och avväga skott! Men jag ser framemot den dagen jag kan få jaga vildsvin med tex ställande hund eller på drev helt klart

 

Om du läser några inlägg längre upp om utfodring här förstår du! Nej, jag stödutfodrar inget vilt mer än de som förser sig av det lilla som finns på åtarna.. Faktiskt lagt ut en ringa mängd betor på åtlarna, mest för rådjurens skull!

Ah sry, det är många att hålla reda på i den här tråden

Tack för bra och genomtänkta svar! Låter som ni har en vettig syn på viltet, iaf från mina personliga åsikter!

Dock har jag en följdfråga, du sa att ni lägger ut fisk för att minska bök, men ni hade ju inte marker nära lantbruk, var är det ni försöker hindra att de bökar upp någonstans? I skogen?

Tycker personligen att vildsvinens bökande i skog borde gagna markerna då de agerar jordfräsar och vänder ner material som förmultnar och gör marken mer näringsrik.

 

hehe väntade mig den frågan  

 

mina föräldrars lantställe(en gammal gård) ligger på vår egen mark. i anslutning till gården har vi gräsmatta och vi har även gräs utmed allén fram till huset. när detta bökas upp blir inte morsan överlycklig så därför lägger jag ut fisk under sensommaren när de bökar som mest. grisarnas bök i skogen och diken är hur välkommet som helst. 

Nu skall jag prata ur ett lokalt perspektiv, det uppländska. Man kan ju säga att vi är det nordligaste landskapet som håller en, iaf bitvis riktigt tät vildsvinstam. 

 

Men vi tillhör också den mindre exklusiva skaran som har mycket rovdjur (jägare och lodjur) Stopp säger nån, lodjur utgör inte en stor predator av vildsvin vilket är sant men dom raderar i princip den jaktbara stammen av rådjur. Kvar till det andra rovdjuret (den talrika stammen av uppländska jägare) av oreglerat köttvilt blir endast vildsvinen då dovhjort endast finns i 20% av länet. Jakttrycket är stort på vildsvinen därav, köttet skall betala jaktarrendena som generellt är ganska höga pga rycket av storstäderna Stockholm, Uppsala och Enköping (nåja).

 

Vi har utrav de 4 senaste vintrarna haft 3 svåra och gammeldags snörika vintrar, jägarna anpassar inte åtelavskjutningen tvärtom ökar den vid snörika vintrar då det inte går att släppa hund. Jag håller med Frontier, vilket jag inte alltid gör, att människan kan via åtlar under våra förutsättningar i princip kan radera ut stammen lokalt. Det behövs bara ett par mindre nogräknade människor med god tillgång på foder och tid.

 

Med tanke på att utfodring (bortom allt tvivel) är essentiell för att hålla jaktbara stammar av just vildsvin här uppe så har vi svårt att säga nej till korrekt utförd vinterutfodring, just för att hålla jaktvärdena uppe i brist på annat icke reglerat vilt.

 

Jag jobbar i en stor jordbruksförvaltning och jag kan se och följa problemen vi har och de eskalerar inte. Lokalt i mellanbygden är naturligtvis svinen ett problem (dock hanterbart via klausuler i jaktkontrakt och vaken förvaltning) men till slätten kommer aldrig problematiken.

 

Jämför vi då med exempelvis småland som har mildare vintrar, mer småbrutet landskap, mer tamdjursgårdar, större arealer, mer alternativt vilt som sprider jakttrycket, färre rovdjur och framförallt färre jägare är läget ett helt annat. Vildsvinsproblematiken är lokal, svinen måste också förvaltas lokalt utefter gällande förutsättningar.

Nej, jag och MKJ har inte alltid samma uppfattning i alla frågor och det ser inte jag som något större problem! Tänk om alla hade haft samma synsätt på allt, vad tråkigt livet hade varit då..

 

Vad är nu en förvaltning bra till, kan en del tänka! "Här har vi inga problem..." Nej, men skall vi få lite ordning, bör en förvaltning gälla överallt där det finns vildsvin, annars får vi den här uppgången och fall över tid! Kan vi se i ett längre perspektiv med en gemensam förvaltning, slipper vi detta förhoppningsvis!

Jag tror dock det blir mindre lätt att genomföra på frivillig basis och då får vi bara öar, likt flugskit på kartan.. Det är ändå en början, men långt ifrån en bra lösning!

Nu är jag inte så mycket för lagförda regler stup i kvarten, men blir det ingen ordning, kan det mycket väl bli så att vi tvingas in i en förvaltningsform...

 

Frivilligt...

http://www.dagensjakt.se/ut/32087/

Nu skall jag prata ur ett lokalt perspektiv, det uppländska. Man kan ju säga att vi är det nordligaste landskapet som håller en, iaf bitvis riktigt tät vildsvinstam. 

 

Men vi tillhör också den mindre exklusiva skaran som har mycket rovdjur (jägare och lodjur) Stopp säger nån, lodjur utgör inte en stor predator av vildsvin vilket är sant men dom raderar i princip den jaktbara stammen av rådjur. Kvar till det andra rovdjuret (den talrika stammen av uppländska jägare) av oreglerat köttvilt blir endast vildsvinen då dovhjort endast finns i 20% av länet. Jakttrycket är stort på vildsvinen därav, köttet skall betala jaktarrendena som generellt är ganska höga pga rycket av storstäderna Stockholm, Uppsala och Enköping (nåja).

 

Vi har utrav de 4 senaste vintrarna haft 3 svåra och gammeldags snörika vintrar, jägarna anpassar inte åtelavskjutningen tvärtom ökar den vid snörika vintrar då det inte går att släppa hund. Jag håller med Frontier, vilket jag inte alltid gör, att människan kan via åtlar under våra förutsättningar i princip kan radera ut stammen lokalt. Det behövs bara ett par mindre nogräknade människor med god tillgång på foder och tid.

 

Med tanke på att utfodring (bortom allt tvivel) är essentiell för att hålla jaktbara stammar av just vildsvin här uppe så har vi svårt att säga nej till korrekt utförd vinterutfodring, just för att hålla jaktvärdena uppe i brist på annat icke reglerat vilt.

 

Jag jobbar i en stor jordbruksförvaltning och jag kan se och följa problemen vi har och de eskalerar inte. Lokalt i mellanbygden är naturligtvis svinen ett problem (dock hanterbart via klausuler i jaktkontrakt och vaken förvaltning) men till slätten kommer aldrig problematiken.

 

Jämför vi då med exempelvis småland som har mildare vintrar, mer småbrutet landskap, mer tamdjursgårdar, större arealer, mer alternativt vilt som sprider jakttrycket, färre rovdjur och framförallt färre jägare är läget ett helt annat. Vildsvinsproblematiken är lokal, svinen måste också förvaltas lokalt utefter gällande förutsättningar.

Håller helt med. Detta avspeglas också i synen hos jägarna på vildsvinen. Attityderna ser klart olika ut i Götaland respektive Svealand. Framför allt är det interessant att i Svealand tycker markägande och icke markägande jägare lika om stammens storlek, medan det är klara skillnader i Götaland mellan dessa kategorier inom jägarkåren.